Sorry, but I´m breaking up with you

Jag har avslutat mitt förhållande med Karma idag. Efter en lång tids förtryck har jag äntligen bestämt mig och vågat kliva ur detta destruktiva förhållande. Det är inte så att jag inte älskar honom, I do. Men vårat förhållande har varit obalanserat och jag har känt att Karma håller mig tillbaka mer än han hjälper mig framåt. Så nu är det officiellt, jag är min egen nu. Jag är inte Karmas.

Karma må ha varit en jobbig partner, men är dock ännu värre som Ex. Hann inte långt innan han slog tillbaka mot mig för det jag gjort. Stod i köket för att mixa mina grönsaker till rotmos när mixern börjar blixtra. Paff trasig. Thank you Karma.

Men men, I move forward. Tack för denna tid, men nu klarar jag mig bra utan dig. Så, fuck you.

Karma is a bitch

Karma är en person som jobbar med elaka gliringar och tjuvnyp. Först möts jag av en lapp på ytterdörren som vänligt men bestämt önskar att rökarna i huset ska ta och gå ner några trappsteg och förflytta sig ifrån husets universum. Sedan placeras en brandsläckare helt nonchalant precis utanför min ytterdörr. Undrar om det står för att brandlarmet går i min lägenhet en gång om dagen? Kopparstadens fläktar är urdåliga. Och om man då dessutom inte ens har en sådan, då är röken ett faktum.

Igår damp det ned ett kuvert ifrån Viktväktarna som hejade för att 2011 kan bli mitt bästa år. Jag känner mig förföljd.

Ja det var ju det där med sport. Nu går det handboll på TV, och jag sitter bredvid två herrar som pratar på ett språk jag inte förstår. Måttligt roande. Räddningen på kvällen är tvättstugan. En gång i timmen får jag helt legitimt utrymma lägenheten, ta hissen 5 våningar ned, och lalla runt bland doften av tvättmedel och sköljmedel. Detta är ingenting jag brukar anse vara så roligt, men i jämförelse med handboll så är tvättstugan heaven on earth. 

Jag är trött. Helt fruktansvärt trött. Undrar om det fortfarande handlar om efterskalv ifrån C-uppsatsen, eller utmattningen jag känner inför att flytta. Packa lådor, bära lådor, packa ur lådor. Städa, städa, städa. Jag hatar att flytta, förstår inte varför jag ska göra det helatiden..

Nu ska jag fortsätta ignorera handbollen lite mer innan det är dags för tvätten igen (om 30 minuter). Förstår inte grejen med sport alltså, sååååååå boring!! Så oengagerande, oinspirerande och monotont.

Med en enkel taliban..

Imorgon kör vi. Tåget avgår till Västerås och en Sassifrass som fyllt 25 år. Må Gud förbarma sig över mig, men det råkade komma ett awesome linne i min väg när jag oskyldigt spatserade runt på Gina Tricot som sällskapsdam till Sofia. Så nu har jag ju en outfit i allafall. Det är bra.

Jag har 4 veckor kvar i Falu stad innan jag förflyttar mig tillbaka till det gamla residentet, fyra veckor i Dalalandet. Lustigt nog har det krävts fyra år innan jag kom till skott med att upptäcka att man faktiskt kan göra en massa saker här, så nu är det fullbokat istället. Nästa helg blir det förhoppningsvis Romme med tjejerna, och i förrgår blev jag utklassad i Bowling. Med flit såklart.

C-uppsatsen är framförd, opponerad, reviderad och inlämnad. It´s out of my life. Upplever dock posttraumatiska symptom efter denna hektiska period och lallar runt som en zombie om dagarna,
fortfarande helt utmattad.

Tack och lov har proppen kommit med sändebud i form av Lost. Däremot har hon mage att klaga på mig när jag tycker att vi borde se klart de resterande 3 1/3 säsongerna innan vi flyttar. "Men, vi kan väl ändå inte bara kolla på Lost? Något annat måste vi göra". Hah! No way José. Mata inte djuret heter det. Nu vet hon nog varför.

Har börjat leta runt efter lite propra praktikläder. Har efter noggrant övervägande insett att mina baggy jeans är mer sköna än vad de är representativa. Måste förbereda mig för en helt ny värld, arbetslivet. Möte med kunder, potentiella nya kontrakt. Människor som förväntar sig expertis ifrån min sida. Är jag expert då? Det vette katten. Men något borde jag ju ha efter X antal år på Högskolan. Något litet sådär som skiljer mig ifrån gemene gatuvandrare. Snart har jag en fil. kand på papper, och ett examensbevis på att jag är utbildad kommunikatör. Men att kommunicera, det kan jag. Att skilja mig ifrån mina baggy jeans är en tuffare utmaning.

Idag väntar tvättstuga, städning och en streamad föreläsning av min favoritföreläsare Niclas Strandh. Eventuellt funderar jag på att spela Kula World i hemlighet nu när Sofia inte är här (Damn you Lady, why do you leave me like this?). Uppgradera mig till expert och klassa ut henne. Tror det är omöjligt dock, hon har ju bokstavskombinerade drag när det kommer till detta spel. Förstår inte logiken, kan inte greppa ett tredimensionellt tänk. Och jag som trodde jag var en människa med logiskt öga. Well, think again.

Nu ska jag dricka kaffe & fundera på varför detta blogginlägg ens överhuvudtaget var intressant. Men har ju hört att den nya digitala identiteten är märkt av dess orelevans. Ju tråkigare man är, ju fler är det som läser. Så kan ju tillägga att jag dricker Zoegas kaffe. Bara för att bli lite tråkigare och mer ointressant.