torsdag 9 februari 2012

7 minuters bussresa & ett kvitto fyllt av ord

7 minuters bussresa. Många tankar.
Det ett blev ett kvitto med tomma ord på.

Förnuft. Magkänsla. Vit flagg. Krig att vinna. Expansion. Zoner. Människor som är som du. Människor som inte är som du. Sammanfattningsvis på sju minuter kan man hinna tänka på följande;

Zoner. Vi befinner oss i olika zoner. Det sociala, det arbetsrelaterade, det ensamma. Den trygga zonen och den zonen där magin händer. Större, bredare. Längre bort och mer svåråtkomlig. Roligare.

Kodordet är: roligare.

Den trygga zonen är bekväm. Vi vet som som väntar oss. Vad vi tycker om och vad vi inte tycker om. Vi tycker ofta inte om sådant vi inte vet något om, för vi har principer. Något som säger oss att vi inte borde tycka om det, även om vi aldrig provat. Det kan bero på något någon sade, något vi läst en gång. Den är rolig därför att den bara innefattar det vi tycker är roligt, och det vi vet att vi tycker är roligt.

För den som vill förflytta sig krävs egentligen bara en sak. Skilj på magkänsla och förnuft.

Min nya filosofi i livet är att förändra det som jag kan förändra och låta resten vara vad det är. I boken alkemisten presenteras det vackert i nedanstående historia;

En handelsman skickade en gång iväg sin son för att denne skulle lära sig lyckans hemlighet. Sonen kom till ett slott högt uppe på ett berg för att möte den visaste av alla män. Men istället för att möta denna trädde han in i en stor sal där han möttes av stor aktivitet. Handelsmän  kom och gick, människor stod och samtalade här och där, en liten orkester spelade behagliga melodier och på ett välfylld bord stod de mest utsökta av alla rätterna i denna del av världen. Alla ville tala med den vise, och pojken finns vänta två timmar.

Den vise mannen lyssnade noggant på pojkens orsak till besöket, men sade också att han inte hade tid att förklara för honom vad som är lyckans hemlighet. Han föreslog att pojken skulle ta en tur i slottet, och återkomma om två timmar.

- Men under tiden skulle jag be dig att något något, sade den vise mannen.
Han gav pojken en tesked i vilken han hällde två droppar olja.
- Bär denna skeden medan du promenerar runt, utan att spilla ut oljan.

Pojken gick runt omkring i slottet, upp och ner för trappor, helatiden med ögonen fästa vid skeden. Efter två timmar återkom han till den vise. - Nå, frågade han. Såg du de persiska väggbonaderna i min matsal? Såg du trädgården som det tog min trädgårdsmästare tio år att skapa? Lade du märke till de vackra pergamenten i mitt bibliotek?Pojken erkände skamset att han inte hade noterat något att detta då han hade varit fokuserad på att inte spilla ut de två dropparna med olja från skeden.

- Gå då tillbaka och lär känna min underbara värld. Du kan inte lita på en man om du inte har sett dennes hem.

Pojken kände sig mycket lugnare och gick återigen för att promenera runt i slottet, och denna gång lade han märke till alla konstverk som hängde på väggarna och i taken. Han betraktade trädgårdarna, de omkringliggande bergen, blommornas fulländning, den finess som låg bakom varje konstföremåls placering. Åter hos den vise mannen redogjorde han sedan i detalj för allt han hade sett.

- Men var är de två dropparna jag gav dig? Frågade den vise mannen. Pojken tittade ner på skeden och insåg att han hade spillt ut oljan. - Det här är det enda råd jag kan ge dig, sade då den vise. Lyckans hemlighet ligger i att uppmärksamma allt det underbara i världen, och ändå aldrig glömma de två oljedropparna i skeden".

När vi expanderar våra zoner gör vi vad pojken gjorde. Vi betraktar det vackra i världen. Förnuftet må emellertid säga att saker är läskiga, och otäcka. Det kommer varna oss för saker. Människor. Det kommer kalkylera ut en plan. Men i detta läge måste vi lyssna på magkänslan.

Min syster sade något till mig i helgen som jag har funderat på. Hon sade att "Om jag ska göra något och mitt huvud säger att; det här känns lite konstigt. Ja då gör jag det.". Är det så vi finner lyckan i livet? Inte alls omöjligt. Vi expanderar som människor, breddar våra vyer. Vi lär oss allt mer vad det innebär att vara människa. Med de möjligheter och restriktioner som finns. Det trygga och det läskiga.

Vi måste våga oss ut för att möta människor som är som jag. Och som inte är som jag. Om vi vill veta vilka möjligheter vi har i livet, kan vi inte lära oss detta ur böcker. Inte ur TV, och inte i de olika guides som finns idag för att ta kontroll över sig själv och sitt liv. Att leva ett liv, inte vinna ett krig - eller självkänsla NU! Vill vi verkligen leva vårt liv, så lever vi det som fullast när vi gör det öppensinnat och nyfiket.

- Do one thing every day that scares you, sa Ellinor Roosevelt.

Och mitt i allt detta får man aldrig glömma att det är okej att rasa ibland. Att ligga handfallen på backen och vifta med vit flagg. Men även då har vi lärt oss något om oss själva. Även då har vi växt och expanderat våra zoner. Och det är då man måste komma ihåg att det alltid finns fler krig att vinna.