Liksom levande.

Solen håller mig i sitt fokus. Hängandes ovanför mig som en överbeskyddande moder. Vill å ena sidan ge mig en chans att lära mig leva by myself, men med ett vakande öga över de faror som lurar i denna existens vi kallar för liv. Andetagen är ojämna, men dom sker. Tillräckligt ofta för överlevnad. Kanske lite för diffusa för att kännas säkra än. Men fötterna är kilade i betongen, ryggen är rak.

Fake it until you make it.

Jag lockar håret och handlar nytt. Vill få min spegelbild att åtrå mig. Vill se den i underläge, krypandes efter mig. Ha den i koppel och äga dess själ.

Fake it until you make it.

Känner alltför mycket för att egentligen inte veta vad känslor är. Ibland i skepnaden av stormar, ibland i skepnaden av sten. Regnbågar och unicorns. Jag älskar så som jag hatar. Intensivt och passionerat. Många människor. Inga människor. Ibland inte alls.

Fake it until you make it.

Ibland vaknar jag och ser allting i grått. Försöker måla om. Grönt hade varit fint.
Man får inte alltid som man vill och jag är okej med
Det. Fake it until you make it.