Totte

I flera timmar hade jag dig i min famn. Du spann och kisade mot mig med dina viltgula ögon. Trots att du inte längre orkade stå upp, och trots att du magrat av så fanns du kvar. Din själ. Din lycka. Du fanns där och tittade på mig lugnt, som för att säga "Ta det lugnt matte. Det ordnar sig."

Jag visste att du inte mådde bra, men jag kunde aldrig tro att du var såhär illa däran.

Nu sover du förmodligen, utmattad efter den långa dagen. Att lämna kvar dig ensam var som att lämna mig själv. Min livsglädje. Min styrka. Men jag vet att om det finns en chans så är det där. Bland de sterila väggarna och stressade veterinärerna så finns din chans. Och av hela mitt hjärta hoppas jag du vet det. Att du tar chansen och orkar leva. Att du vet vad ditt värde är. Större än universum. Större än något alls.

Totte, min älskade katt. Jag vill att du ska få komma hem och fånga fler flugor. Väcka mig fler tidiga mornar med ditt hungriga jamande. Kisa mot mig igen, när solen kastar sina slängkyssar över dina vackra ögon.

Det gör så ont att jag viker mig dubbelt. Smärtan över att inte veta äter upp mig. Men jag vet att om det finns en chans så kommer du ta den. Om du får valet så väljer du livet. För du är lycklig. Jag vet det. Du har det i dig. Min ferdinand. Min fighter. Min älskade själsfrände.

Jag somnar i tron att änglarna finns runt dig inatt och hjälper dig att hitta kraften. Att min kärlek når dig, fastän jag är mil bort. Jag kan inte tänka mig något annat. Du måste klara det här. Du måste komma tillbaka till mig. Jag har ännu inte rensat gäddan i frysen åt dig; du vet. Det finns fler aborrar i sjön. Fler flugor i fönstret.

Det finns så mycket mer jag vill ge dig. Så lev, älskade du. Bara lev.