Det finns ett projekt som ligger mig så nära. Nära så nära, att jag känner andedräkten av det mot min rygg. Ett sätt att få utlopp för mina skönlitterära fingrar och våga mig på att försöka berätta historier. Historier om vad som faktiskt spelar roll, om vart allting börjar och slutar. Och landar där mittemellan för att pausa. Människan.
Jag vet inte hur många gånger i livet jag fått förfrågan av olika människor att skriva böcker om deras liv. Människor som oftast stått mig mycket nära. Som har historier att berätta. Som vill att deras kamp och deras ångest ska bli öppet för allmänheten att förstå. Sorgen, känslan av att vilja ge upp. Fortsätta. Och jag vill skriva om dom här. Ångestens barn som är fantastiska människor. Som klivit ur dimman och trillat igen. Som varit i närheten av döden men valt att blunda. Ett andetag och ett växelbyte. Varvantalet går över 5000 och man vill ändå lägga in en lägre växel. Kanske tillochmed backa. Men växellådan skriker. Orkar inte.
Jag har läst otaliga böcker om människor i ångestens klor. Panikattacker och diagnoser. Själens handikapp. Och aldrig tröttnar jag på dessa livshistorier. Människor i ångest fascinerar mig. I've been there myself. Dom knyts an till något så inre och viktigt som många andra missar. Känslan av att vara i full kontakt med sig själv. Att ställa in fokus på kameran på själen och låta allt annat där bakom vara suddigt. Micro eller macroformat.
En förståelse för värdet av livet och att aldrig ta en dag för givet. Som på rutin känna efter varje morgon hur dagen kommer att bli. Vågar man kliva ur sängen eller inte? Lurar demonerna bakom hörnet? Orkar jag ta fighten?
Förutom ångesten kämpar människan mot olika demoner varje dag. Det kan vara rädsla för att prata. Osäkerheten i att ta kontakt. Paniken över rosorna i trädgården. Hus som faller ihop. Hundar som börjar närma sig livets slut. Läskig trafik och otrevliga grannar. Tandvärk eller reumatism. Afasi, dyslexi, anorexi och bara känslor av att inte duga inuti. Demonerna är många. Livet sätter oss alla på prov.
Jag vill lyfta dessa människor. Berätta deras historier. Om vad dom tänker när dom ligger på gräsmattan och blickar upp mot himlen. Måsar som flyger i vackra mosaikmönster. Frihet eller fångenskap. Jag vill berätta om deras första möte med kärleken. Deras första möte med sorgen. Hanteringen av livets farthinder. Om deras jobb och vänner. Familjen som spelar olika roll i allas liv. Avsaknaden av trygghet och fasta punkter. Känslan av att vara Gud. Känslan av att vara Djävulen. Känslan av att inte vara särskilt mycket alls.
Om jag får en chans. Om jag kan. Om jag bara kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar