Oh.

Oh, decisions decisions.

När stormen lägger sig kommer en ny. Med värre fart. Som upphittat i någon Harlequin roman. När det förflutna hinner ikapp och uppenbarar sig i formen av något så vackert att man bara häpnar. Men något så skrämmande också. Som innebär att man måste överväga livet igen. Vägarna. Möjligheterna.

Oavsett vad så är det förändring som finns i framtiden. Därför att jag vägrar stå kvar här. Därför att här är allting grått och mulet och allting saknar glitter. Alla människor behöver glitter i vardagen. Annars förtvinar man. Blir genomskinlig. Följer moroten som cirkulerar runt väderkvarnen. Runt och runt. Man kommer aldrig en centimeter närmare.

Så varför ska det bubbla i botten igen. När jag precis fått allt att stå still ett tag. När jag behövde andas.
Jag är säker på att det hör till livet. Att vara tvilling. Väderstrecken är lika starka åt alla håll.

Men jag är nyfiken. Så nyfiken. Så jävla nyfiken.