Det händer nu. Livet. På väg framåt över banan. Rälsen som frös till is ett tag. Frosten som låg över själen. All den där dimman som slöt sig runt världen som en kokong.
Men hey. Här står jag nu, stronger, better, faster. Det var aldrig vapen som behövdes. Aldrig ödmjukheten. Det var ilskan. Genuin, pur ilska. Ett finger i ansiktet på dom begränsningar som fanns. Som sa att det var i hörnet jag hörde hemma. Under en lurvig filt med skydd mot omvärlden.
Nöja sig. Anpassa sig. Se mellan fingrarna. Överseende. Nej. No more.
Inifrån och ut. Ett andetag däremellan. Livet är mer än så. Livet är utan fingrar i ansiktet. Inget att se emellan. Att ta det man vill ha. Det som passar en bäst. Det som gör en lycklig och pirrig och tillfreds.
Det hände. On and on. Uppväckelsen. Känslan av frihet. Framtid.
Det hände. Och det var på grund av dig.
tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar