All human

Aw. Så himla tjejigt.

Så himla jävla tjejigt. Rosa och fluffigt och känsligt.
Jag vill bara kräkas på dig ditt efterblivna fanskap.
Vakna, det här är 2000-talet. Jag vinner lätt över dig i både Paintball och Guitar Hero,
Men vem fan bryr sig? Sluta vara så jävla efterbliven, vill jag säga.
Men jag säger det inte.

Och det är söndagskvällar som idag som jag inte borde sitta på Facebook, för det växer fram en liten minihitler i mig som vill rädda världen från stupidity. Och jag fäller bara mig själv. Försöka vara en god människa går ju sådär när jag inser att jag sitter och mentalt idiotförklarar folk för att dom tycker saker om andra. Jag gör ju samma sak själv. Vilken hycklare jag är. Men god damn it, är vi inte människor allihopa?

Det som skiljer oss åt är om vi gör action av våra hemska tankar eller inte.
Alla har dom, inte alla ger utlopp för dom.
That is the difference mellan geni och idioti.

Och jag läser och läser och blir mer och mer irriterad. Liksom självplågeri på något vis.
Freud hade säkert refererat till det som sexuellt, but I doubt it is. Jag kan inte skilja på om det skrämmer eller fascinerar mig att människan är så som hon är ibland.

Man brukar ju säga att sådant agg gror ur avundsjuka, men det blir liksom inte rätt det heller känner jag. Det enda jag kan känna är kanske avundsjuka inför hur lätt livet skulle vara om man inte såg världen ur ett sådant större perspektiv. All bout the neighbour liksom. När man hittar irriationsmomenten i sådana basala saker som vad andra gör, hur andra ser ut eller liknande så måste världen vara himla okomplex.

För mig är den allt annat än okomplex. Så ja, kanske är det avundsjuka.

För mig ser jag inte på något som "This is it". Jag söker helheten. Omfånget. Djupet. Bakgrunden. Faktorerna. Valen. Fasorna. Rädslorna. Motiven.

Jag söker allt det där som påverkar det utfall andra dömer.

Jag tror det finns en känsla bakom varje känslokallt beslut.
En närhet bakom varje distans.
Ett motiv bakom varje agerande.

Jag tror aldrig på "This is it". Cause something made it. Och det är det där "something" som fascinerar mig för mycket för att jag kan döma.