Jag är i Västerås och jag måste börja om.

Det tog 4 timmar att flytta. Och då räknar jag med en bilsträcka på 14,5 mil.
Ett sjättedels dygn för att förflytta mitt liv ifrån en stad till en annan, alla lådor
med fotoalbum, gamla hemtentor och en samling teckningar ifrån Alicia & Minna.
Det tog 2 timmar att ställa i ordning mitt nya liv här. Och här är jag nu. I Västerås.
Och jag måste börja om.

Idag var också första dagen jag tillät mig själv att känna igen, efter en vecka av
självkontroll för att inte låta något sippra ut. Jag hade inte kunnat släppa det innan,
jag hade inte orkat med flytten idag. Men i mammas vardagsrum med flyttlådor
runtomkring mig, i ensamhet och med Imogen Heaps "Hide and seek" ur högtalarna brast det.

Det som är jobbigt är separationen. Att ingenting är som det varit. Och jag vill ha det
som det varit. Standard är bäst, och jag trivs och spinner under självvalda rutiner.
Inga drastiska ändringar. Jag är tråkig. Men jag är lycklig när jag är tråkig. Och nu
är jag tråkig och olycklig istället. Eller olycklig är jag inte, jag är bara.. lite tom ...

Det som glädjer mig just nu är att få börja praktisera på måndag. Jag längtar verkligen
efter yrkeslivet, efter branschen, efter att få jobba med det jag verkligen brinner för.
Tentor och hemtentor i all sin ära, men nu är jag less på det. Jag vill ut och testa mina
kunskaper, hitta en professionell personlighet och utvecklas. Ta mig framåt i livet.
Mest av allt längtar jag efter en lägenhet här i Västerås. Helst på Östra Mälarstrand,
eller kanske Lillåudden. Eller en fin gammal takvåning på Tessinvägen, som den Karin bor i.

Jag måste börja om och hitta nya rutiner och en ny vardag. Skapa en ny-gammal identitet
nu när jag är tillbaka på en utvidgad ruta ett. Jag måste reinkarnera.

Jag funderar på tv-serier jag länge velat sett, massvis med böcker jag alltid velat läst.
Ett tag satt jag och övervägde puzzel, men då kom jag på mig själv med att röra mig
lite över gränsen för vad som är OK för en person i min ålder, i mitt liv och med en någonlunda
ambition att hålla kvar sina sociala sidor.

Mina älskade katter har gjort sig hemmastadda. Datchi har redan ätit upp mina tulpaner
som mamma hade köpt till mig, Totte har vågat sig ut under sängen. Jag sitter vaken i
mammas soffa och väntar på att Lost S06E15 ska ladda klart. Björn har åkt tillbaka
och jag grät en skvätt eller två. Det jobbiga med att reinkarnera här är att jag splittras
ifrån honom. Det blir fel likssom. Min andra halva är 14,5 mil för långt bort.

Ska återgå till att skissa lite mer på mitt nya liv och försöka skapa konturer. Det får
bli en sådan där tavla som växer fram lite titt som tätt. Jag som inte ens har valt färger än.
Suck.