Tidzoner & transferens

"Träningen är svår, och eleverna kan splittra sig själva, då de lämnar en del av sig själva kvar på ursprungsplatsen, medan en annan del tas till den nya destinationen. De splittrade kroppsdelarna sätts ihop igen av Magiska olyckshjälpen."

Wikipedia berättar om riskerna med spöktransferens. Mer om detta senare.

Inatt drömde jag att jag åkte till Thailand, och möttes av den vackraste strand jag

någonsin har sett. Ungefär 100 meter ifrån stranden fanns ett stort hotell, och ifrån

hotellet och nedåt strandhållet fanns poolar som rann nedåt i etapper tills de slutligen

nådde havet. Poolarna hade inga kanter utan de smalt in i omgivningen med

småkornig strand, höga palmer och gräsmattor. Luften var ljus och lätt

och nästan lite dimmig. Det var varmt med lätta vindar, och helt underbart.

Under min vistelse bränner jag mig på armarna, och jag inser att jag måste ha 

solskyddskräm för att kunna fortsätta vara utomhus. Tyvärr såldes ingen 

solskyddskräm i Thailand, så jag fick ta flygplanet hem till Sverige och köpa en sådan.

Sedan var det bara att försöka åka tillbaka till Thailand igen, men det gick inte. 

Jag hade lämnat paradiset och var inte välkommen tillbaka. En massa folk på

flygplatsen gjorde allt i sin makt för att hindra mig. Jag åkte på rejält med stryk,

jag blev bestulen på mitt pass och mina pengar, och jag blev vägrad att komma

in på gaterna. Och i minnet fanns bilderna av den perfekta stranden kvar, 

och jag funderade över varför jag ens hade brytt mig om lite bränna när

allt annat var så perfekt. Varför valde jag att åka för den lilla petitessens skull?

Falun - Västerås. 14, 5 mil. Kostnad för bensin: 370 Sek. Resetid: 1.45 h. 

Mental resetid: ospecificerat.

Jag sitter fortfarande fast i soffan och funderar på vad som hände. Varför min 

transferens hit inte lyckades, och varför jag känner det som att jag har halva

mig själv kvar i Falun. Jag har lämnat kvar en del av mig själv på ursprungs-

platsen, och jag söker efter den magiska olyckshjälpen utan att hitta den. 

För här ute i verkliga livet, utanför Hogwarts, där fungerar det inte så.

Den här tidszonen har varit svår, och jag är fortfarande i jetlag. Jag hade kunnat svära

på att jag har gjort allt för att förbereda mig, men det känns fortfarande som att någon

smällt en dörr i ansiktet på mig. "Se upp för dörrarna, dörrarna stängs". 

Oh lord, yes they did.

Jag går liksom runt och vet inte vad jag ska göra. Jag slår på TV´n, men alla program

verkar så tråkiga. Jag sitter vid datorn, men allt tar slut även där. Jag försöker läsa lite,

laga lite mat, planera inför veckan. Checka fronter, fundera på uppsatsämne. 

Men allt står still. Det är storm inuti men vindstilla utanpå. Och jag hänger inte riktigt med. 

Idag var jag ute en timme på isen med mamma och åkte skoskridskor runt spåret.

Jag spanade in alla lägenheter på Östra Mälarstrand och kände för första gången lite

lycka sedan gårdagen. När jag ser dom där lägenheterna så ser jag min framtid. 

Den som jag gör allt detta för. Den som är resultatet av denna separationsångest, 

jetlag, splittring och kvävda försök att hänga med i svängarna. Jag drömmer om

en lägenhet där, med utsikt mot mälaren och jollekajarna. Bryggor fyllda till bredden

med vackra segelbåtar, promenadstråk som trampas upp av alla de där Västeråsarna

som söker sinnesro vid vattnet. Kärlekspar som sitter på bryggkanterna och doppar

tårna i sjön och äter mjukglass.Konstnärliga människor som målar och fotograferar

och försöker fånga de vackra vyerna för evigheten.

Så plötsligt ibland känns det inte så hemskt längre, för jag vet varför det måste vara

såhär ett tag. Jag får ibland med mig att det finns ett uttalat mål med allt,

och då lättar dimman. Jag jobbar för den där lägenheten, jag saknar för den också.

Jag gråter och bryter ihop, men jag gör det för den där lägenheten. 

Och den där framtiden för mig och Björn, och för Datchi och Totte. 

En inglasad balkong där dom små jamarna kan ligga och spinna i solskenet. 

Ett kök med grönt mini-kakel runt diskbänken. 

En stor soffa med plats för söndagarnas soldater. Ett sovrum fyllt till taket med magi.

Wikipedia förklarar vidare om magin i Harry Potter och skriver såhär;

"Oavsett hur mäktig en trollkarl eller häxa är, så har magin sina gränser. Det är möjligt att trolla fram föremål från tomma intet, men det är svårt att trolla fram någonting som passar exakt för situationen istället för ett allmänt föremål. Föremål tenderar att inte bestå"

Och visst fan är det så. Jag kan inte trolla mig till perfektion eller ens till framtiden. Jag kan inte sia den heller. Men det jag kan göra är att lägga min kraft på att göra det som krävs för att ta mig dit. Till mitt mål. Min egen vardagsmagi. 

Utsikt ifrån min magiska framtidslägenhet

Min magiska framtid