Vilken fantastiskt konstig dag det har varit. Från början till hit.
Jag har virrat runt i någon roll som allt-i-allo på praktiken, det har både regnat och snöat, jag har blivit totalt nedskvätt av VL´s buss linje 15 och folk har varit så förbaskat trevliga hela dagen. På lunchen sprang jag in på apoteket för att hämta ut mitt recept och farmaceuten i kassan hade humör av en nybliven lottovinnare. Sprudlande berättade hon om problematiken i att min läkare hade skrivit ut 49 tabletter när det bara fanns förpackningar med 50, om hur hon lyckades överlista datorn att gå med på denna konstighet, om hur "fantastiskt" det är när man, som jag, är uppe i sådana höga summor på medicinkostnader att paketet med medicin nu bara kostar mig 20:- (Fantastiska Sverige, vilka underbara högkostnadsskydd vi har!)
På praktiken har jag suttit i telefon under halva eftermiddagen med tre olika kommuner. Jag har hänvisats mellan minst 10 olika personer, klottrat ner två sidor med diarienummer och kontaktpersoner och när jag var på vippen att ge upp ringer ett anonymt nummer på min telefon. "Hallå? Var det du som ringde tidigare om dom här anbuden och upphandlingarna? Ja jag testade numrerna på min nummerupplysare tills jag kom fram till dig. Jag ville bara meddela att vi har hittat dokumentet nu!".
På bussen hem sitter en tant och nynnar på någon mysig liten melodi, en gubbe sitter bredvid mig och tittar på mig som om jag vore en ung Audrey Hepburn i högst levande format och ett gäng utbytesstudenter pratar högt och livligt och det fantastiska livet i Västerås.
Och väl hemma står en farbror utanför porten som jag hade kunnat svurit på var Stig-Helmer. Han tittar förstrött ut med gatan, vandrar med en brun cykel på vilken han har spänt fast sin portfölj noga på pakethållaren. Han ser lycklig ut. Disträ, men lycklig. Han nickar lite formellt åt mig innan han promenerar vidare. Förmodligen drömmandes om sommartider, fiskeresor till Norrland, koltrastar i träden och midsommar-sill.Tider när snön inte ligger kvar, när känslan av sommargräs under fötterna är det viktigaste man har och när man får plocka jordgubbar ifrån grannen. Tider av sol och vällust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar