Hej, jag heter Michaela och jag är en stolt invånare i den medieförstörda generationen.
Jag har växt upp framför datorn. Förstört många på min väg. Antingen har jag raderat systemfiler för att jag tänkte att; "Ja men, vem behöver en fil som heter systex-någonting-exex-nånting" eller så har jag vält olika former av flytande material över tangentbord. Oboy, Fun Light, Kaffe. Ja lite vad som passar för dagen.
Jag skriver sms snabbare än du hinner blinka, jag får abstinens om jag separeras över ett dygn ifrån Facebook, jag kan tv-tablåerna för kanal 5 och 6 utantill. När jag lägger mig på kvällarna så räknar jag inte får. Jag spelar Bejeweled Blitz via näthinnan.
Nu har jag också börjat använda Twitter. Yes, här ligger jag lite efter - jag vet. Men det har inte ens gått två dygn sedan jag började och jag tänker redan i Tags. "Åhnej, jag missade bussen. Tur att #VL har en tätare trafik än #Dalatrafik".
Idag klev jag nog ur garderoben på riktigt på praktikplatsen. En av projektledare frågar; "Fick du e-mailet om att *** behövde hjälp med en PR-grej?" Jag svarar: Nej, det har blivit något strul med min jobbmail, men du kan ju skicka det till min vanliga e-mail? Hon säger: "Ja. Eller så kan du bara gå bort 20 meter och prata med *** direkt?"
Prata? Som i... orala rörelser då alltså? Alltså du menar, uttrycka sig verbalt med någon som svarar direkt på tilltal?
Jösses, skamvrån nästa för mig. Men men, det är livet hos en #Copywriter på praktik i #Västerås, eller vad säger ni därute, alla bloggers och tweeters? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar