måndag 7 november 2011

What are words but everything?

Tempen visar på 38 grader.
Sanningen är att i mitt huvud betyder det att jag förmodligen är döende.

I många avseenden (förmodligen de flesta) anser jag mig själv vara Rambo. Rambo, som aldrig gråter. Som i stil med McGuyver kan lösa det mesta i sin väg med hårdhet. I de flesta fall, men aldrig när jag är sjuk.

När jag är sjuk så lyssnar på deppiga låtar och smågråter när ingen ser. Jag vill förklara för alla i min närhet hur mycket jag uppskattar och älskar dom, gärna med böliga dikter eller långa brev. Såklart är detta en rutin eftersom jag vet med mig att jag är döende. Och innan jag dör bör alla jag älskar få veta det.

Så jag sitter och tittar igenom mina fotoalbum och minns de dagar som varit. Smågråter lite igen. Vilket fantastisk liv jag har levt ändå. En spännande mix av att ha blivit gammal för tidigt, och yngre försent. Vänner jag mött och förlorat. Vänner jag mött som fortfarande idag finns bredvid mig och sätter guldkant på min vardag. Så många jag har berört och inspirerat, och så många som berört och inspirerat mig.

Jag uppfyllde min dröm om en examen som mediekommunikatör. Jag fick uppleva Disneyland i Florida. Jag fick bada i havet och rida en shirehäst. Jag fick höga poäng på mensatestet & lyckades klara Tomas mardrömstenta. Jag klarade lägenhetsbesiktningen trots att Totte hade rivit upp tapeten och jag klarade att festa till kl 08:00 på morgonen en gång. Jag lyckades få någon att gråta av mina texter. Jag har fått många att skratta. Jag har stoppat ett bråk och räddat en kille från en allvarlig misshandel. Jag uppnådde många mål. Jag tappade nog fler.

Jag har sett min vänner och mina systrar få fantastiska barn. Jag fick uppleva en väns bröllop och jag grät av lycka för henne. Jag har tittat på solnedgångar och soluppgångar. Jag ser sett två ugglor. Jag har varit tuff många gånger. Jag har överlevt situationer som ingen borde få uppleva. Jag blev en stark person någonstans på vägen. Jag lärde mig att älska mig själv.

Ah, all my loved ones. Jag knaprar lite ipren och försöker överleva även detta. I love you guys.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar