Lördagsknepigheter

Uff.

Det är virrigt och pirrigt. Snurrigt och galet.
Det är pest eller kolera. Valet eller kvalet.
Lyckan eller rädslan. Det är upp och det är ner.
Det är ännu en godis efter man har sagt "inget mer".

Det är mulet och grått och vattendroppar i luggen.
Hugget och stucket. Stucken och huggen.
Ett hjärta som slår enligt fotosyntesen.
Det är känslan av noll komma noll.

Med origo i ögonen, en horisont utan skärpa.
Ett ögonblick av ro igen.
Huvudet snurrar, ingen kan hjälpa.
Det är "älskling, min älskling, när kommer du hem?"

Åh dom blåa ögonen som aldrig fäller en tår.
En ram av guldsvarta fransar.
Det är blekvit hud och rufsigt hår.
Det är du som gör att mitt hjärta dansar.

Pirrigt och virrigt och ett fnittrigt skratt.
Och rädsla för vem vi ska vara.
Det är viljan att ha dig, varje natt.
Det är mycket men aldrig "bara".

Och nu får du mig magisk och naturell.
Du får mig. Vi tar ett kliv.
Vi ger och vi tar och vi skapar kartell.
Du får mig. Du har mig. Mitt liv.