Tolkningsramar.
[...] Enligt socialkonstruktivismen är vår uppfattning och kategorisering av omvärlden primärt en produkt av historiskt och kulturellt specifika föreställningar. Människor strukturerar, förstår och uppfattar världen utifrån tidigare erhållna kunskaper och erfarenheter. Meningsskapandet av omvärlden är således en process där man tolkar nuet genom sina föreställningar om sitt förflutna, genom sina så kallade tolkningsramar. [...]
Jag vet att det blev fel igår. Att jag straffade för att jag definierade situationen efter tidigare erfarenhet. Jag vet det, och jag lärde mig något om mig själv.
Men för att förstå hur människor i en viss kontext uppfattar sin omgivning och vilka idéer de kopplar samman med vissa symboler och situationer, måste man således förstå deras tolkningsramar.
Så kommunikation. Kommunikation, kommunikation, kommunikation. Det är det enda. Det viktigaste. Det mest primära i viljan att lära känna någon på djupet. Kommunicera. Öppna upp och visa den värld man kommer ifrån. Oavsett dess innehåll. Dess spöken i garderoben.
Jag vet att det blev fel igår. Och jag vet att det beror på avsaknaden. Jag har tappat bort det här i min prokastinerande vardag. I stressen över vad livet ska vara, inte vad det har varit. Inte hur det sista året har påverkat mig. Hur mycket repor som egentligen döljer under lacken.
Men jag lärde mig något om mig själv, och det var kanske solen efter regnet. Jag hittade insikten och varför jag valde att bli kommunikatör. Varför det skrivna ordet har en nästintill galaktisk betydelse i mitt liv och varför jag alltid strävar efter att slipa på min egen kommunikation.
Att förlåta är ett ibland övermäktigt steg att ta i för små skor, men det är viktigt, åh så viktigt. Att erkänna sina fel, att respektera att känslor inte bygger på förnuft. Att vilja ta del av de tolkningsramar som ramar in den som står framför dig.
Att våga fråga varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar